Senaste inläggen

Av Berger - Söndag 21 jan 03:25

Den 8/1 var det dax för MFF:s A-lag att kicka igång 2018 års träning med festligheter på
Malmö IP!
Bebban och Diyar tog med sig Benjamin dit för att han eventuellt skulle få chans att få några autografer av spelarna.

Benjamin har ett ganska nytt intresse för fotboll.
Han gick på fotbollsskola som 5 åring men då var han så mammig och pappig så han sprang av planen varannan minut för att kramas eller se vad vi gjorde så han slutade där ganska så snabbt igen.
På senare tid har han börjat spela på rasterna i skolan mer och mer och spelat en del FIFA 18 hemma.
Benjamin älskar att TÄNKA fotboll framför att spela!
Han analyserar spel i timmar och funderar över laguppställningar och spelares kvaliteter.
Han är ju en grubblare och tänkare vår professor så jag är inte alls förvånad egentligen.
Han kan typ alla spelares namn i hur många lag som helst  känns det som och han har långa djupa utvärderingar tillsammans med Bebban om olika matcher och spelare.
Han är så ivrig kring det hela och det är så häftigt att se att han brinner för det så mycket.

Iallafall på Malmö IP fick han hur många autografer som helst av diverse olika spelare men det som slog allt var autografen från Markus Rosenberg med tillhörande selfie.
Lyckan blev total när Markus kom fram till honom och Benjamin fick tunghäfta!

Jag tyckte att Markus var så vänlig och härlig som tog sig tid till att bemöta Benjamin och ställa upp på foto!
Det gjorde Benjamin så obeskrivligt lycklig, han var sååå speedad när han kom hem och  skulle visa upp allt för mig :) 

På kvällen dök det även upp bild på honom och Rosenberg på MFFs officiella instagram och Facebook som var taget av någon pressfotograf! Då blev ju Benjamin ännu mer stolt!
När vi dessutom vaknade av att jag hade blivit bombad av diverse människor på messenger som skrev att Benjamin var med i tidningen på första sidan så hade ju lyckan och glädjen inga gränser!

Han är så stolt över att han har varit med i tidningen och vi är lika stolta, framförallt är vi så lyckliga för hans lycka :)
Vilken fantastisk dag det blev för vår kille!
Nu är Benjamins mål att tidningsurklippet ska ramas in och att tavlan sedan ska signeras av Rosenberg!

 Vi får hoppas att vi kan lösa det :)

ANNONS
Av Berger - Lördag 20 jan 07:19

Lördagsmorgon och här ligger jag i soffan och myser med vårt flickebarn <3
Resten av familjen sover som stockar.

Blev helt paff när Elvira vaknade imorse klockan 6.30....hon somnade runt midnatt och har inte vaknat en enda gång under natten!!
Tror dock bara det är en engångsföreteelse men ändå!
Det blev många timmars oavbruten sömn för ett stycke trött mamma och pappa så det var välbehövligt!

Idag är det dax att fira Vincent som fyller 3 år den lilla goa skiten :)
Eftersom han ska firas på ett lekland så får Bebban gå dit ensam med barnen idag tyvärr.. vågar inte riktigt utsätta den här 3 veckor gamla människan för alla galna barnbakterier som finns på ett sånt ställe.
I och med att jag inte ammar heller så vill jag vara extra försiktig.

Får bli en skön lördag tillsammans med familjen ikväll när alla är samlade igen, finns inget bättre :)

Ha en fin dag!


ANNONS
Av Berger - Lördag 13 jan 16:34

Nu är hon här, vårt vackra lilla barn som vi har väntat så tålmodigt på, vår dotter Anna ELVIRA Adelina...

Moa, Benjamin och Gabriels lillasyster.
Det är fortfarande så stort och mäktigt att ta in!! 


Allting startade i början av 2017, vi hade bestämt oss för att försöka skaffa ett till barn...det hade vi egentligen bestämt sedan länge men livet kom emellan på flera olika sätt under åren med plugg och sjukdomstillstånd osv.
Vi insåg väl att vi inte borde vänta längre när Bebbans läkare rådde oss till att försöka skaffa barn nu om vi ville ha fler och att man kanske fick förbereda sig på att det kunde ta tid.

En natt i slutet av januari så väckte Bebban mig och var helt uppspelt haha, han hade drömt att vi fick veta i april att vi var gravida och att det skulle bli en flicka och att drömmen hade känts så sjukt verklig.

Den 18 april plussade vi och det visade sig ju vara vår lilla dotter därinne :)
Knäppt ändå att hans dröm slog in och att det inte alls tog så lång tid att bli gravida som vi hade försökt förbereda oss på!
Vi var så nervösa den kvällen vi tog testet...lämnade kvar det inne på toaletten och gick ut och satte oss i soffan med timern på mobilen.
Jag visste redan om att jag var gravid, jag kände det i hela kroppen och testet togs nästan en vecka innan förväntad mens.
Ändå så vågade vi knappt titta på testet av spänning....dom där två strecken på stickan är ren och skär magi!

Min oro i det hela har varit att hon skulle komma på julafton vilket jag verkligen inte alls ville!
Dels för hennes skull, för vem vill fylla år på julafton?
Sen var det ju även för våra barns skull..vi ville ju inte behöva vara utan varandra på en sådan speciell dag.

Den 23/12 vaknade jag på morgonen med kraftiga sammandragningar, tänkte att ok fint...jag hinner in och föda och komma hem innan Kalle Anka börjar!
Det var inte så kraftiga smärtor men dom var regelbundna.
Jag och Bebban låg och klockade sammandragningarna och då var det runt 8-9 min mellan vilket är helt för mycket för att det ska vara dax att åka in till förlossningen.
Ringde ändå ut dit för att prata med dom och blev rådd till att duscha, äta och vila. Blev det mer intensivt så var vi välkomna in.
Ringde ner mamma och syrran ifrån Höör eftersom dom skulle ta barnen, tänkte att det kunde vara lika bra att dom hann komma ner till Malmö utan stress ifall det skulle bli mer intensivt.
Lagom till när mamma och Annika kommit ner så klingade allt av, vi gick ut och promenerade och väntade men inget mer hände...rädslan att hon trots allt skulle komma på julafton ändå blev större.

Julafton kom och jag kände mig inte ens gravid!!
Jag kände mig strålande, hade sovit gott, kände inga förvärkar och julafton med vår lilla familj kunde därmed börja till vår stora lycka!

Måndagen den 25/12 vaknar jag av ett ryck, det var pappa som ringde 09.15, kände mig trött och var nog ganska otrevlig i telefon efter en dålig natt.
Kände mig uppkörd i magen men liksom inte ont utan mer som ett uppsvällt obehag...pappa frågade skämtsamt om det var dax att åka in vilket han typ frågat varje dag ända sen vi blev gravida typ för att jävlas.
Precis den frågan man inte vill ha när man inte känner att förlossningen är nära och man är trött och har gått över tiden.

Det var bara jag vaken och jag började beklaga mig för Bergström klockan 09.24 på messenger om att jag fortfarande var gravid, 5 dagar över tiden.
Jag blev inte riktigt vän med vad det var för molande jag kände i magen så jag bestämde mig för att gå och duscha.
Sagt och gjort....i duschen kom något som jag tänkte var en liten värk..gick ut ur duschen och tittade på klockan för att ha lite koll på tiden, den var 10.00
Duschade färdigt och gick ut och jodå..visst var det där värkar.
Satte igång värktimern på mobilen och insåg att det kom ofta (2-4 min) även fast det inte gjorde så smärtsamt ont...dock kändes det så pass mycket att det fick mig att känna mig löjlig som ens trodde att det var något på gång den 23/12.
Man förtränger väl snabbt hur ont man ska ha när det gått 6 år sedan sist man födde.
Benjamin hade vaknat och vi gick in för att väcka Bebban.
Jag hann inte säga något själv utan Benni flög upp till honom och sa ?pappa pappa, mamma har värkar?
Alltså nu vet jag precis vad jag ska säga till Bebban på morgonen för att han ska komma upp haha!!
Han var uppe på en mikrosekund och tappade balansen haha, härligt uppvaknande.

Vi ringde förlossningen och dom tyckte att jag hade haft värkarna under för kort tid så det var bra om jag kunde stanna 1-2 timmar till hemma om det gick.

Jag ringde mamma och hann egentligen inte säga något eftersom jag fick en värk just då...jag sa bara något i stil med att hon fick komma nu.
Jag ville prata mer men mamma blev helt stirrig och sa bara ?jag kör nu, jag kör, jag kommer? sen slängde hon luren i örat på mig.
Efter värken tänkte jag bara att va fan hände i det samtalet egentligen haha!!
Jag ringde upp igen för att säga till henne att köra försiktigt och ta det lugnt, att jag var ok.
?Jag är i bilen nu jag kommer jag kommer?
Hahah hon var helt okontaktbar! Sjukt rolig reaktion!!

Vi gick mest runt i cirklar här hemma kändes det som, det tog hundra år att klä på sig på något sätt och inget man gjorde var sammanhängande.
Vi kollade igenom BB-väskan flera ggr fast än att den stått packad och klar i 1,5 månad.
Syrran ringde på väg ner från Höör och hörde hur det gick, hon hade också flugit upp ur sängen och slängt sig i bilen.

Värkarna började göra rejält ont men Bebban som är lika fantastisk alltid kom rusande varje gång och hjälpte mig. Haha stackaren var helt förvirrad även fast vi gjort detta många ggr tillsammans.
Vi försökte hålla oss lugna för barnens skull, detta var ju nytt för Gabriel och vi ville inte oroa honom.
Barnen var söta och hjälpte mig allihop, hämtade vatten, masserade min svank genom värkarna..älskade barn
Mamma och Anka kom och det var väl egentligen bara dax att åka in...Det var 2-3 min mellan värkarna då precis som man ville på förlossningen.

Syrran körde oss in. Det är alltid en speciell känsla att gå igenom dörrarna till KK och veta att det är dax, att nästa gång man går igenom dörrarna så har vi vår dotter med oss ut.

Vi blev inskrivna klockan 11.50 och blev uppkopplade för att mäta värkarna, jag var då öppen 4 cm.
Vi blev presenterade för en kär barnmorska som jag inte ens minns namnet på men jag kände direkt att hon och jag klickade, hon förstod mig när vi gick igenom förlossningsbrevet.
Jag fick lavemang och jag kastade ut Bebban för att få sköta den biten ifred, även fast vi har haft ett förhållande i snart 13 år så behöver han inte vara med när jag bajsar ut ett julbord haha!!

Under tiden kom Diyar ut med mat till Bebban från Subway, han är så snäll och ställer alltid upp.
Efter dusch så var tanken att jag skulle förberedas för epidural eftersom jag haft det med pojkarna och tänkte att jag kör med samma den här gången.
Barnmorskan som jag hade blivit presenterad för hade fått sticka iväg för en akut patient så en sköterska kom in och satte nålen i handen på mig och sen skulle narkosläkaren tillkallas så att jag kunde få min Eda.

Under tiden som vi låg och väntade på narkosläkaren så kopplades min vän lustgasen in...vi är bästa vänner!
Bebban är inte lika glad för att jag har den eftersom jag blir så jäkla hög och totalt försvinner och blir okontaktbar för en stund....men
den är ju guld värd.

Vi kämpade på med värkarna tillsammans han och jag och det kändes ändå hanterbart, jag hade ett annat fokus än tidigare, visste vad jag gjorde och hade en större tillit till min kropp och vad som hände istället för att bara bryta ihop och ge upp som jag gjorde med Gabriel.

Efter ett tag kom en annan barnmorska in till oss som hette Malin, min ordinarie barnmorska var därmed bortbytt och jag tror egentligen att det var bra för mig.
Malin var trygg och snäll men ändå vägledande och bestämd.
Vid det här laget var jag öppen 6 cm till min stora förvåning!!
Det hade ju inte ens börjat bli jobbigt ännu och så här fort brukade inte öppningsskedet gå för min del....Malin undrade vad jag skulle med epiduralen till när det gick så bra?
Hmmm nä....vad skulle jag med den till? Risken var ju bara att värkarna skulle avta eller inte vara effektiva så att öppningsskedet skulle ta extra lång tid som det gjort med killarna.
Narkosläkaren vände i dörren och jag undrade innerst inne varför jag i hela jävla helvete precis sa nej till ryggmärgsbedövning...men jag trodde på Malin och jag trodde på min egna förmåga.

Malin kom med ett förslag och det var att få en morfinspruta i låret och sen gå in och bada..
Tänkte guuuud jag har aldrig fått morfin, vad ska hända nu?
Jag blev positivt överraskad.. morfinet kapade topparna på värkarna precis som lustgasen gör men jag var ändå helt klar i knoppen vilket var jäkligt skönt!
Jag var lite skeptisk till att lämna min lustgas för att gå iväg och bada men det funkade bra.

Jag badade i 1,5 timme ungefär...det var så jäkla nice! Riktigt riktigt varmt...drack typ två liter isvatten och Bebban satt och baddade mig med en kall trasa i ansiktet medan vi lyssnade på mysig musik och hade tända ljus. Det var så sjukt mysigt.
Värkarna kom och gick ganska så obemärkt förbi.

Malin kom och hämtade oss, det var dax att se om jag öppnats mer...och tänk det hade jag! 8 cm :)
Slutspurten!!

Jag började spy som en tok och sen kopplades lustgasen på igen.
Vattnet hade inte gått ännu så för att skynda på det hela så bestämdes det att vi skulle ta hål på hinnorna.
Här blev det lite tokigt för Malin fick inte ett ordentligt tag i några hinnor och hon kunde inte riktigt avgöra vad det var hon kände. Det rann bara lite vatten och man förstod inte riktigt varför så hon fick kalla in en till bm som också fick bedöma.
De valde att hämta ultraljudet för att se och här tyckte jag det var jobbigt för jag förstod inte riktigt vad som hände.
Nattpersonalen kom samtidigt för att presentera sig och allt blev så jäkla rörigt för där var så många människor därinne och jag var helt förvirrad.
Ingen förklarade något för mig fast än att jag iallafall tror att jag frågade...luddigt där.
Det var bara en massa snack ovanför mitt huvud kändes det som och nya ansikten som tryckte sig upp i fejjan på mig och log och sa sitt namn och jag tänkte bara att du kan heta vad fan du vill så länge jag inte vet vad som händer här. Värkarna blev väldigt intensiva och jag tänkte skitsamma tillslut..gör vad ni måste vem ni än är.


På ultraljudet så kunde man se att Elvira låg så långt nere och täppte till för vattnet och att hon dessutom hade roterat galet så hon hade roterat 180 grader och låg med ansiktet uppåt, vidöppen kronbjudning som det heter.
Tydligen bara ca 5% av alla barn som roterar på det här viset och kan göra att förlossningen blir både långdragen och slutar med kejsarsnitt. Tur att jag inte visste ett skit om det då!
Dessa barn kallas för stjärnskådare för att dom ligger och tittar upp mot stjärnorna när dom är på väg ut, lite sött :)
Samtidigt som jag hade en värk så skulle man titta på ultraljudet och samtidigt så skulle Malin då passa på att via skärmen se var hon hade sitt instrument så hon kunde få guidning när hon skulle ta hål...SPLAFF så träffade hon rätt och vattnet gick på riktigt den här gången.

Malin tyckte att jag skulle prova sätta mig på en stor pilatesboll och låta gravitationen göra sitt så att jag kunde öppnas fullt.
Fan vad bra det var! Aldrig testat...
Jag hoppade runt på den mellan värkarna och kunde slappna av innan jag behövde hångla upp lustgasen igen inför nästa värk.
Malin gav mig självförtroende som bara den ? Så ska ha kvinna som föder barn se ut!? Jag kände mig sååå grym och Bebban var stolt över mig :)

21.15 var dessvärre Malins pass slut...önskade så att det var hon som skulle ha förlöst mig :(
Jag har aldrig lyckats föda under ett och samma pass.

Den nya barnmorskan hette Caroline, hon var också vänlig men undersköterskan vill jag inte ens nämna med namn.
Samma som var med när vi födde Gabriel...
Hon är en otrevlig och butter sak helt enkelt.
Jag kände när jag satt där på min boll att jag ville krysta och det var dax att sätta igång.

Jag kom upp i sängen och där fick jag lägga mig på sidan och lägga upp höger ben på en bygel.
Bebban och undersköterskan hjälptes åt att trycka upp mitt ben mot min mage för att jag skulle få mer kraft...det var hemskt.
Undersköterskan var så hårdhänt så jag hade värsta blåmärket på mitt lår dagen efter som hon tryckte in sin jävla tumme.
Jag gillade inte känslan av att bli fasthållen även om jag förstod syftet med det hela.
Jag krystade för kung och fosterland men det kändes inte som att det hände ett jävla skit.
Undersköterskan ville hämta sugklocka men bm avfärdade det.
Jag kämpade på och Bebban pusha mig som fan!
Min ork tog slut, allt gjorde bara ont och jag visste inte var fan jag skulle ta vägen.
Tänkte bara att detta hänger på mig och ingen annan, ut ska hon.
Jag blev extra pushad när jag kände att huvudet var ute och jag fick hjälp med varma handdukar som trycktes emot för att minska risken för att spricka.
Mitt när jag krystade som aldrig förr så tog bm tag i mina händer och förde dom neråt så jag nådde Elvira...så den sista biten fick jag själv vara med och hjälpa till att få ut henne...
Det var häftigt att det var i mina händer som hon kom ut i ett nafs klockan 22.38 måndagen den 25/12.
Mäktigt!

Världens vackraste lilla flicka blev upplagd på min mage..navelsträngen var så löjligt kort så hon nådde inte ena halvvägs upp till min bröstkorg.
Hon skrek som en galning :)
Smärtan rann av mig..det är ett häftigt ögonblick när man går från typ dödslängtan pga smärta till himmelriket pga kärlek till sitt nyfödda barn på en millisekund.

Bebban klippte av navelsträngen och jag kunde äntligen få upp Elvira hos mig.
Så lik Gabriel men med massor av härligt mörkt hår!
Vi hade blivit föräldrar igen, så lyckligt lottade!!
Jag hade aldrig klarat av förlossningen utan Bebban.
Vi fick beröm för att vi var så duktiga tillsammans :)
Mitt när man låg där i sin bubbla och njöt så var det ju dax för moderkakan att göra entré men den släppte inte..

Bebban fick ta Elvira för plötsligt så slängde sig bm på min mage och tryckte allt hon kunde med båda händerna och knådade min mage som en galning...jag gallskrek av smärta!
Hade hellre krystat ut ett till barn än att vara med om det där igen.
Hon höll på i evigheter kändes det som och jag fick gå på lustgasen igen.
Efter många minuters olidlig smärta så kom äntligen moderkakan ut, trasig.
Bm kunde iallafall pussla ihop den och konstatera att allt hade kommit ut! Tur! Tänk så hade man behövt opereras!

Jag blev undersökt och bm konstaterade att jag var hel och fin, jag hade bara en pytteliten bristning på 4mm. Inget som behövde åtgärdas.

Elvira blev vägd och mätt.
4010 gram
50 cm lång
35 cm huvudomfång

Bebban tog på henne kläder och vi blev äntligen lämnade ensamma med vårt lilla underverk, vi storgrät båda två...vi hade fan skapat perfektion ännu en gång!!
Vi blev erbjudna ett dygn på BB-avdelningen men jag mådde så bra så vi valde tidig hemgång, jag ville hem till våra barn och visste att jag ändå inte skulle kunna slappna av på BB.

Vi ringde hem på FaceTime och visade upp Elvira för syskonen, mormor och moster som suttit uppe spända och väntat
Vi försökte sova lite under de 5 resterande timmar vi hade kvar på förlossningen innan vi skulle bege oss hemåt, det gick väl sådär...jag var totalt adrenalinpumpad och låg bara och tittade på Elvira.
Klockan 04.45 blev vi utskrivna från förlossningen och syrran stod utanför och väntade på oss.
Vi gick ut med vår dotter genom dörrarna på KK och åkte hem till resten av vår fina familj.
Att man kan vara så lyckligt lottad och få lov att må så här bra!
Finns inget som kan mäta sig med min stora härliga familj! 

Av Berger - Måndag 8 jan 17:22

Det var ju några dagar sedan julafton men den var så mysig så den är värd att skriva om :)

För första gången någonsin hade vi julafton ensamma!
Barnen hade valt det eftersom vi inte visste hur det blev med Elvira, om hon skulle hinna komma eller inte.
Elvira lös med sin frånvaro även på julafton så vi behövde aldrig använda oss av våra reservplaner för barnen utan vi kunde fira i lugn och ro hemma :)

Gabriel vaknade först och gick in med sin julstrumpa till Moa, direkt när dom öppnat kom alla barnen in till oss.
Vi låg och sov i soffan eftersom det var skönast för mig eftersom jag knappt kunde sova liggandes med min jättemage.

När alla hade vaknat åt vi mysig frukost och julafton kunde börja.
Jag hade egentligen ingen julstämning men det är ju för att mitt fokus legat på förlossningstankar och förberedelser.

Vi gjorde oss iordning och tog på oss finkläder.
Tomten skulle komma ganska tidigt för sen skulle han ju iväg och fira med sin egen familj och jag ville hinna med allt det väsentliga utifall jag plötsligt skulle få värkar.
Hade varit sjukt jobbigt om barnen skulle öppna våra julklappar utan att vi skulle få se deras reaktioner!
Det är ju det som är ens stora belöning efter allt slit!

Tomten kom (tack Fritz) och delade ut en del av klapparna men långt ifrån alla....då hade tomten behövt kämpa ett bra tag haha!
Stor givmild släkt innebär många paket till barnen :)
Vi fortsatte att öppna lite paket då och då istället sen under hela eftermiddagen.

Klockan 15.00 var det självklart dax för Kalle Anka, glögg, clementiner och pepparkakor med ädelost.
Så himla mysigt och lugnt allt var..ingen stress och inget stojande.
Barnen hade fullt upp med sina klappar och allt var bara skönt.

Vid 16 tiden började jag och Bebban fixa med julmaten.
Det blev ett sött litet julbord och barnen hade fått vara med och bestämma vad som skulle finnas med.

Det var bara så komplett allting, bara kunna sitta ner med barnen och leka med alla deras nya grejer utan julstress var oslagbart!

På kvällen kom Andy, Marina och killarna förbi en sväng, då tog vi fram gottebord och snackade lite skit.

Klockan var efter midnatt när vi gick och la oss och det kändes bara så bra allting.
Vi hann med julafton utan någon panik!
Vi behövde inte vara utan varandra och Elvira slapp ha födelsedag på julafton!
Vad mer kan man begära :)
Tänkte bara att nu kan Elvira få lov att komma precis när hon vill....
Inte visste vi då att vi skulle ha henne hos oss typ 22 timmar senare <3

Av Berger - 19 december 2017 08:28

Mycket känslor nu om man säger så, imorgon är vår dotter beräknad att komma.
Pojkarna har varit så punktliga ju men av någon anledning så tror jag att denna tös inte kommer att vara det...
Jag blir säkert överburen och igångsatt, jag har haft en för enkel graviditet och mår för bra för att det ska vara dax känns det som....men man vet ju aldrig.
Hon kommer när hon kommer om det så är på själva julafton.

Det jobbiga är att jag är ett fullständigt freak när det gäller planering...med åren har jag blivit mindre och mindre spontan, allt ska planeras in i minsta detalj....och nu kan jag inte planera något alls.
Blir det någon julafton för oss? Blir det inte? Vill inte ligga och föda och samtidigt ha ångest över att inte kunna ha jul med mina barn.
Vi har backup planer till höger och vänster, allt för att barnen ska få den julen dom vill ha och förtjänar.
Tur man har stor familj och fina vänner som står beredda.
Imorgon ska vi till bm och göra en hinnsvepning för att se om det kan kicka igång något.

Jag mår bra men är otålig, saknar min vanliga överviktiga och ograciösa kropp haha!!!! Trodde aldrig jag skulle sakna den figuren men det är fan tungt att bära på allt det här nu.
Bebban är så bäst att ha vid sin sida även fast han är mer av ett nervvrak än vad jag är just nu.
Han pysslar om mig, tröstar, förstår och är helt jävla fantastisk.

Älskade flickebarn kom ut till oss nu, allt och alla är redo för din ankomst så vad väntar du på <3


Av Berger - 22 november 2017 19:55

Jaha då är man såkallat föräldraledig nu!!
Känns hur konstigt som helst om jag ska vara ärlig.
Kroppen behöver ju verkligen vila men det är inte direkt min stil..jag kommer alltid på något att göra och det är egentligen ganska så frustrerande, speciellt med tanke på att jag inte sover så gott om natten heller....28 dagar kvar till bf så jag hade verkligen behövt ladda batterierna..jag får skärpa mig helt enkelt :)

Sista dagen på jobb var känslomässig och så fin.
Jag fick massor av små presenter, choklad, armband, nallar osv osv men också alla dessa varma kramar och fina ord...jag kommer sakna alla så himla mycket.
Jag har pratat med kollegor varje dag ändå den här veckan men det är inte samma sak :(

Samtidigt så njuuuuter jag fullständigt av att gå här hemma och förbereda det sista och kunna ge mina barn massor med kvalitetstid!
Man kan inte ha det bättre <3

I måndags var jag hos barnmorskan på rutin besök, gått upp 1 kg på två veckor bara så det är skönt.
Järnvärdet hade gått upp från 107 till 110 så det är bara att fortsätta knapra Niferex.
Elvira ligger långt långt ner och barnmorskan var väl inte helt hundra på att vi ses på nästa bokade tid den 7/12....vi får väl se när den här tösen behagar komma ut till oss <3
Jag själv tror att jag kommer gå över tiden....jag har aldrig gjort det och någon gång ska jag väl också ha den oturen.

Missat att skriva att jag var hemma hos Bergström på lite fredagsmys för någon vecka sedan, hon bjöd på fajitas och annat gott...bara skönt och lyxigt att bli så bortskämd.
Hon är så himla fin den här människan så hon hade fixat lite mini babyshower trots att hon vet att jag hatar sånt och tror att det betyder otur....hon hade köpt söta kläder till Elvira och gottigheter till mig..vad vore jag utan henne <3

Av Berger - 12 november 2017 22:09

Idag har vi givetvis firat den finaste pappan i världen, nämligen mina barns pappa, min man <3

Han som blev både pappa och mamma i väldigt unga år, som han har kämpat för Moa under hela hennes liv och aldrig gett upp!
Han är den som som leker och busar med barnen samtidigt som han är en trygg axel att gråta ut emot och ställer saker och ting tillrätta igen.
Han som ger allt för oss..blod, svett och tårar.
Det finns inget han inte skulle göra för mig och barnen.
Jag kan stolt kalla honom för mina barns pappa, finns ingen jag hellre skulle vilja dela mitt liv och min familj med.

Vi älskar dig!!!!!

Av Berger - 8 november 2017 21:15

Igår var jag och Bebban på Tillväxt-ultraljud för att se hur stor Elvira egentligen beräknas att bli.
Med tanke på att Gabriel vägde närmre 4,5 kg när han föddes 15 min efter BF så ville vi ha extra koll.
Under förra UL så fick vi veta att om Elvira höll sin kurva så skulle hon också väga ca 4,5 kg...fy fan.
Gabbes förlossning gick ju tack och lov bra utan ett enda stygn eller komplikation men min rädsla har legat i om jag skulle gå över tiden med Elvira.....vad skulle ske då..

Nu behöver jag nog inte vara så orolig längre!!
Efter gårdagens UL så kunde man konstatera att Elvira planat ut kurvan och har inte alls haft den tillväxten under de senaste veckorna :)
Hon beräknas nu väga ca 3,7 kg vid födseln och det känns väldigt mycket bättre!!
Nu LÄNGTAR jag efter att få föda henne, förlossningen är det häftigaste jag vet!
Jag längtar efter henne så mycket så jag är supertaggad nu!!!

Vi fick såååå fina bilder med oss hem på vår lilla docka <3
Hon är en kopia av Gabriel som bebis!!
Hon var så vacker därinne, hon log och har världens goaste läppar och kinder!
Barnmorskan blev helt till sig när hon sa att hon verkade ha mycket hår!!!!!
Gabriel och Benjamin var mer eller mindre skalliga när dom kom :)

Min älskade fina dotter...jag är SÅ redo för dig nu och din pappa och syskon likaså! <3

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se