Senaste inläggen

Av Berger - Söndag 12 nov 22:09

Idag har vi givetvis firat den finaste pappan i världen, nämligen mina barns pappa, min man <3

Han som blev både pappa och mamma i väldigt unga år, som han har kämpat för Moa under hela hennes liv och aldrig gett upp!
Han är den som som leker och busar med barnen samtidigt som han är en trygg axel att gråta ut emot och ställer saker och ting tillrätta igen.
Han som ger allt för oss..blod, svett och tårar.
Det finns inget han inte skulle göra för mig och barnen.
Jag kan stolt kalla honom för mina barns pappa, finns ingen jag hellre skulle vilja dela mitt liv och min familj med.

Vi älskar dig!!!!!

ANNONS
Av Berger - Onsdag 8 nov 21:15

Igår var jag och Bebban på Tillväxt-ultraljud för att se hur stor Elvira egentligen beräknas att bli.
Med tanke på att Gabriel vägde närmre 4,5 kg när han föddes 15 min efter BF så ville vi ha extra koll.
Under förra UL så fick vi veta att om Elvira höll sin kurva så skulle hon också väga ca 4,5 kg...fy fan.
Gabbes förlossning gick ju tack och lov bra utan ett enda stygn eller komplikation men min rädsla har legat i om jag skulle gå över tiden med Elvira.....vad skulle ske då..

Nu behöver jag nog inte vara så orolig längre!!
Efter gårdagens UL så kunde man konstatera att Elvira planat ut kurvan och har inte alls haft den tillväxten under de senaste veckorna :)
Hon beräknas nu väga ca 3,7 kg vid födseln och det känns väldigt mycket bättre!!
Nu LÄNGTAR jag efter att få föda henne, förlossningen är det häftigaste jag vet!
Jag längtar efter henne så mycket så jag är supertaggad nu!!!

Vi fick såååå fina bilder med oss hem på vår lilla docka <3
Hon är en kopia av Gabriel som bebis!!
Hon var så vacker därinne, hon log och har världens goaste läppar och kinder!
Barnmorskan blev helt till sig när hon sa att hon verkade ha mycket hår!!!!!
Gabriel och Benjamin var mer eller mindre skalliga när dom kom :)

Min älskade fina dotter...jag är SÅ redo för dig nu och din pappa och syskon likaså! <3

ANNONS
Av Berger - Söndag 29 okt 19:04

Jag tror inte att någon som känner mig har missat att jag älskar mitt arbete och min arbetsplats :)
Det är få förunnat att ha så fantastiska kollegor och att få ha det så bra och roligt på jobbet, älskade klinikfamilj!
Kommer verkligen sakna jobbet när jag är mammaledig!

Av Berger - Söndag 29 okt 00:58

Mitt i natten är det men jag kan inte sova eftersom jag sovit mestadels av dagen, förkylning på gång och ett sjunkande järnvärde gör en totalt kaputt vissa dagar.
Tur är ju att man har en man som låter en sova och som tar hand om både hem och barn :)

Bebban somnade gott i min famn i soffan ikväll, pojkarna sover gott i sina sängar och Moa sover över hos bästisen i Svedala.
Vi stannade i Svedala hela familjen en stund ikväll när vi lämnade Moa...blev bjudna på tacos, glass och kaffe av bästa Jeanette <3

Nu har jag gått in i vecka 33...känns helt ofattbart...snart kommer vår lilla flicka.
Var en tur till Ullared med svägerskan förra helgen och köpte på mig det mesta vi behövde till henne och även en del julklappar, mysigt!
Sängen är färdigbäddad och klar åt henne, kläderna tvättade och vikta..allt är fixat in i minsta detalj..bara en vintermössa som ska införskaffas också plus airbagen som ska kopplas ut i bilen till babyskyddet så att det också kan monteras sen.
Vagnen ska jag fixa med imorgon :)

Det har varit lite oroliga veckor men som tur är så är allt återställt igen.
Vi var på rutinkontroll hos barnmorskan och det upptäcktes då att Elviras hjärta slog dubbelslag på vart femte slag ungefär.
Vi blev remitterade till specialist och fick göra ett ul dagen efter.
Föreställde oss givetvis det värsta och jag var så ledsen.
Hjärtat såg helt befängt ut på ul...som att det jobbade väldigt hårt och var ansträngt.
Fick springa till bm en gång i veckan och lyssna på hjärtat...även fast specialisten menade på att det var ett "omoget" hjärta som inte var samspelt ännu och att det troligtvis skulle gå över innan förlossningen så var man ändå väldigt orolig.
Kan inte beskriva känslan när vi två veckor senare kunde se att dubbelslagen var borta och att hjärtat mognat ikapp!!
Snart är det dax för ultraljud igen, längtar så efter att få se henne!!!
Bjuder på lite bilder ur vår vardag med allt vad det innebär...bebisförberedelser, husdjur, Gabbes besök på mitt jobb, utflykt, afterwork, Viggos dop mm...:


Av Berger - Onsdag 27 sept 18:44

Var tog vår lilla flicka vägen!!!
Antar att hon börjar bli stor på riktigt nu och det är minst lika läskigt som det är häftigt!!
Fick nedanstående sms idag när hon var ute och shoppa med sina väninnor..hon kommer ruinera mig.

Av Berger - Måndag 11 sept 18:56

Nu har pojkarna haft sitt släktkalas, Gabriel har fyllt 6 år och Benjamin fyller 9 år på söndag så vi brukar slå ihop deras kalas.

Det blev stor fika med hela tjocka släkten som bara växer och växer!
Pojkarna var helnöjda med sin dag och sina presenter :) Härligt!!



I torsdags var jag iväg hos barnmorskan och tittade till mitt blodvärde och Elviras hjärtljud <3
Det är lika magiskt varje gång man hör det där dunkandet!
Det var inte helt enkelt att lyssna av henne för hon sprattlade runt som en tok därinne, vår lilla dotter<3
Tog hem en massa grejer igår till henne, vagn, säng, babyskyddet, bärsjal, babybjörn...allt allt allt..vi har hur mycket kläder som helst...ska börja tvätta upp det nu och vika in i hennes byrå.
Behöver knappt köpa något till henne utan har redan det mesta!
Det är ju 3 månader kvar tills hon kommer men jag vill börja förbereda redan nu, vi kan inte vänta längre :)


 



 

Av Berger - Lördag 26 aug 13:08

Det är så himla skönt att få bekräftelse på att allt slit verkligen har lönat sig!


I veckan fick vi ett jättefint mail av Moas klassföreståndare och man blir så stolt över Moa så att man får gåshud. 

Vilken fantastisk resa hon har gjort sedan hennes kollaps julen 2014. 
Vad som hände och vad som hänt är inte min sak att berätta utan det är Moas....hon vill själv starta en blogg där hon ska skriva om allt hon har gått igenom för hon vill kunna hjälpa andra barn i samma situation som hon, få dom att förstå att dom inte är ensamma..så som hon ofta själv har känt. 

Vårterminen 2015 ville skolan göra en Adhd utredning på henne men inte visste vi då att barn som gått igenom trauman har snarlika symptom med Adhd...så tanken på utredning stoppades innan den började som tur var. 
Jag är så tacksam för att vi kom i kontakt med Sara Skoog på Rädda barnen som kunde informera oss om vad Moa gick igenom, som kunde hjälpa Moa att bli stark genom 1,5 års terapi, först i barngrupp där hon förstod att det fanns fler barn än hon som upplevt trauman, hon var inte ensam och sen efter det var det även enskild terapi.

Hon har jobbat så hårt med sin koncentration i skolan, sin rädsla för att stöta på dom hon inte vill träffa...ett tag vågade hon inte ens gå ut. 
Kraftiga ångestattacker på varuhus och hemma, alla nätter hon varit uppe och känt om ytterdörren verkligen är låst, sett sig omkring var vi än har befunnit oss, varit otröstlig och oförstående.


Doften av cigarettrök som fortfarande sätter hennes kropp i flyktläge, till och med vissa låtar. 
Inte kunnat sova över hos vänner som bott på markplan i tron om att man ska ta henne genom fönstret. 
Alla magbesvär av oro, ofokuserad..skolan har hon liksom fått ta som den är..som tur är har vi alltid fått sån fin hjälp från personalen och alla har alltid varit väldigt insatta, det var ju trots allt därifrån som orosanmälan kom ifrån. 

Att få det här mailet är som att vinna högsta vinsten, vi har haft mailkontakt med Moas klassföreståndare varje vecka i 2 år för att ständigt kolla av hur hon utvecklas, att gå från att läsa mail om att Moa inte varit aktiv utan suttit under bordet och gråtit istället, varit ofokuserad och högljudd och struntat i att göra uppgifter för att hon varit för tankspridd....till det här!! Det är oslagbart! Hon är en helt annan människa!! 

Hon mår så bra nu, utan all press från myndigheter om hur hon bör göra, vem hon ska träffa och inte träffa och när det ska ske, att hon ska glömma och förlåta fast hon inte vill. Det här var precis vad hon behövde, få bestämma själv.


Nu slipper hon ångesten över att någon drar i henne, slipper tvånget. 


Hon är så stark nu, vet vad hon vill och sköter skolan klockrent, tar ansvar för sig själv och hjälper till med sina småsyskon och har blivit en riktigt ansvarsfull tonåring...det är häftigt att se! Ingen sätter sig på henne och hon är duktig på att uttrycka vad hon känner och hur hon vill ha det! Hon är inte rädd för att konfrontera någon längre och det är en bra egenskap hon utvecklat på senare tid. 



Vi har fått se så mycket oförtjänta tråkigheter om hela vår familj på nätet i typ 10 år...spekulationer, lögner...hade folk bara pratat med Moa, läst utredningar och sett hennes barnjournal från socialen, sett alla hennes övningar hon bär med sig från Rädda barnen för att klara sig igenom vissa situationer så hade ingen behövt undra mer utan hjälpt henne istället och slutat blanda sig i saker dom inte har haft den blekaste aning om...det är också därför Moa vill börja blogga om det som har hänt, för att folk ska veta vad hon blivit utsatt för, vad hon känt genom hela sin uppväxt, frustationen hon har över att ingen vuxen har hjälpt henne. Folk borde skämmas som har uttalat sig utan att veta. 
Där är också dom som inte tänker på att Moa ska fylla 13 år, hon ser också allt som skrivs på nätet om henne, om oss...ni skulle bara sett hennes frustration över den okunskap som finns bland vuxna människor.


Jag kan samtidigt också förstå dom...alla vill väl skydda anhöriga och vänner antar jag, det hade jag förmodligen själv också gjort. Dom vet kanske inte allt...dom vet kanske inte att våra anmälningar genom åren blivit nedlagda i brist på bevis och det faktum att Moa var så liten och ansågs påverkbar....dom kanske inte vet att vi är där vi är idag pga orosanmälan från skolan, det var först när skolan fick nog som Moa äntligen fick den hjälp vi hade krävt att hon skulle få sen väldigt ung ålder. Ska någon vara arg och tycka att saker och ting är lögn, ta det då med skolan eller sätt er in i alla dokument som finns. 


I dagsläget kan ju vi ta skiten man läser då och då men det är ju Moa det gör ont i när det står om henne eller oss, men hennes sanning kommer fram i sinom tid. Med alla myndigheter samt skolan i ryggen kan vi idag bara rycka på axlarna när man hör andra versioner...vi vet vad som är sant och resten kan kvitta. 


Kan bara vara så ytterst tacksam för alla som stått bakom Moa och att hennes pappa är en krigare som gör allt för sin dotters välmående! Moa vet att vi backar upp henne, oavsett vad hon tar för beslut i livet. Att vi alltid har haft en ärlig öppen och rak kommunikation tror jag är en bidragande orsak till vårt starka band. 


Om Moa någon gång i livet bestämmer sig för att ta upp sina relationer igen så står vi där och hjälper henne till kontakt, närhelst hon själv är redo. 



Vi är stolta över henne, Moa vann kampen om den sista barndomen hon har kvar och hon tar den med storm! 


Håller med hennes lärarinna....HON ÄR GRYYYYM och framtiden är hennes!


 







Av Berger - Söndag 20 aug 09:33

Min svägerska Marina (vackert namn hihi) har en väninnna som föder upp bl.a Ragdoll.

Hon hade en bebis som hon inte kunde sälja pga ett underbett och vi fick möjligheten att ge henne ett kärleksfullt hem hos oss igår <3

Vi har två katter sedan innan, Yzma som är 1 år och Azlan som är 12..
Vi har funderat på att ha en till katt eftersom vi inte vet hur länge Azlan orkar hålla igång och när han är borta kommer Yzma leva ett långt liv utan någon kompis och så vill vi verkligen inte ha det!

Trazzel passar verkligen oss perfekt!
Hon är såååå mysig och vi älskar henne redan!
Så gosig och tillgiven...lilla hjärtat!


 


O


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se